är rastlös.

behöver äventyr.

tack.

med håkan i ipoden åkte jag till örebro för att träna.
det skulle gå bra idag. jag var pepp.

det finns inget bättre än de första armtagen. det känns som att man har all energi i hela världen. unbreakable.
simmar förbi bryggan som så många gånger förut. tidigare är det ungefär här som jag känt efter, fått ont. men nej, det gjorde faktiskt inte ont nånstans. jag log lite för mig själv.
det skulle gå bra idag. jag var pepp.

efter insimmet och under en av de fem tvåhundringarna började det gör ont i örat. spännande. fortsatte simma. simmade tills huvudet dunkade och käken låste sig. skakade ur vatten och fortsatte. men det gick inte. det gjorde för ont. så arg att jag började gråta slängde jag mig upp på kanten. arg för att aldrig få klara av ett helt pass. arg för att kroppen svek mig. arg för att det alltid skulle vara något som strejkade. ett par är jag verkligen menad för det här?, ett hårt stamp i golvet och en bomullstuss i örat senare hoppade jag i vattnet igen. tog ett par armtag. väntade på smärtan. men det gjorde inte ont. klarade av en femtia och kände mig unbreakable igen.
det skulle gå bra idag. jag var pepp.

ett armtag till. andas. kika på klockan genom vattendropparna på glasögonen som envist hänger kvar. halv sex. häftigt, en hel timme sedan start och jag är fortfarande i vattnet. vändning, femtio meter till. dricker lite vatten och väntar på tränaren som går längs kanten. kort konversation; "klar?" "ja" "bra, 400 femtakt" och så iväg igen. när jag har bestämt mig ger jag inte upp. trots att jag inte simmat femtaktsandning på hurlängesomhelst och tyckte att insimmet på 200 meter var jobbigt.
men det skulle gå bra idag. jag var pepp.

skjuter ifrån, njuter lite av farten och börjar simma. ett två tre fyra andas. igen och igen och igen. och igen. trots tunga armar och ganska kass benspark, lite mjölksyra och förmodligen för hög fart. egentligen ska jag ta det väldigt lungt för att bygga upp. men jag är rastlös. orkar inte vara lugn och sitta still. måste testa gränser. är som ett barn. pressar mig, tävlar med mig själv, och simmar hela 400 femtakten. det var lycka att slå handen i kaklet. inte för att säga att höften har åkt ur led, inte heller högg det till i ryggen, och nej jag behöver inte avbryta passet. för att säga att jag är klar och badar av nu.

det gick bra idag. jag var pepp.

precis innan skolan började var jag på rehabiliteringsläger i torsby.
frykcenter är ett himla bra ställe. där är det helt naturligt att prata med sjukhustermer och om mediciner och smärtstillande som inte fungerar och misslyckade operationer och psykologer som inte fattar. när någon säger 'använd gummi!' så är det nåns länkhjul som är för slitna.
reservdäcket i bagageluckan tillhör inte bilen, utan rullstolen. så klart.

9-15 hade vi träning. varje dag. för att vi ska åka därifrån och må så bra som möjligt. på eftermiddagarna åkte vi ner för mördarbacken till byn, och sen när vi åkte upp igen kom vi på att det var en himla dålig idé. det var nästan jobbigare än dagens träning. eller så hängde vi i sofforna i entrén eller lyssnade på musik. eller idrottade.

det var basketmatch varje kväll. sen gällde det att skynda sig in på rummet innan grannen. annars fick man duscha kallt.

basketmatcherna var nog det roligaste av allt. jag mår som allra bäst i närheten av idrott. jag älskar känslan och utmaningen och glädjen. underbart. jag är väldigt envis och en riktig tävlingsmänniska. jag ger aldrig upp. slutar inte förrän jag fått som jag vill. perfektionist.

så när det är jag och två motspelare som försöker få upp bollen från golvet sitter jag som fastklistrad. greppen är stenhårda och blickarna säger att ingen släpper. ingen tänker ge upp. så vi tröttar ut varandra. håller fast så hårt vi kan medan de andra drar och sliter för att få loss bollen. släpp. aldrig. taget. det var en ganska vanlig situation och jag visste att jag var den som vann. jag var mest envis. jag ville vinna mest. sitter som klister. tappar du fokus en sekund tappar du bollen. motståndaren gjorde det och jag tog bollen och kastade bakåt. hoppades att någon i mitt lag skulle fånga den. bara jag fick bort den från hörnet var allt bra.

länkhjulen lyfts från golvet av den skiftade tyngden. inte heller detta någon ovanlig situation då vi spelar nästan enbart på drivhjulen för att kunna svänga så snabbt som möjligt i våra vanliga standardstolar. tänkte inte mer på det förrän bakhuvudet slår hårt i golvet. studsar upp, och ner i golvet igen. T1 verkar tagit den största smällen och hela ryggen och nacken gör ont och ett tag undrar jag om huvudet gått i tu. öppnar ögonen och alla spelare och ledare står runt mig.

hur gick det? kommer du upp i rullstolen själv? slog du i huvudet? hur mår du? är du yr? slog du i nacken?
jo, jag mår bra.

jag hade lite ont i huvudet resten av kvällen, kände av lite i nacken och bakhuvudet var ömt i ett par dagar.
men jag fick bort bollen från andra lagets planhalva och hindrade de från att göra poäng.
helt klart värt det.

mental träning. övning; det mentala rummet.
släpp alla tankar fria att irra omkring.

genomsnitt och procent.
siffror som svar på fältundersökningar.
vad har vi egentligen kommit fram till?

jag blev lite yr när det var dags att stoppa in dem i huvudet igen.

bild; mamma.
skor din sko, byxor gina tricot
en liten del av mig idag.

måndag är nog min favoritdag. bara roliga lektioner och nuförtiden tycker jag att helgen är för lång, jag vill bara tillbaka till alla fina grisar. jag, anton och oscar var ute på fältundersökning på temat idag och det var himla trevligt. vi lunchade på McD och gick tillbaka till skolan med nyfunnen respekt för telefonförsäljare.
nu ska jag äta och plugga lite och här har ni mitt soundtrack för hösten. peace

Annie har en fototävling som jag tänkte vara med i med temat porträtt. Bilden här över är på min kusin, tagen i början på augusti och sitter som header på hennes blogg samt är en personlig favorit i arkivet. Vinsten är en reflexskärm och det vore inte helt fel eftersom jag älskar att fota porträtt och har en idé som jag ska dra med Mikaela på ganska snart hoppas jag! Platsen är dock ganska... oåtkomlig, så vi får se hur det blir. Menmen, ner kommer man ju alltid...

beslutsångest är mitt andra namn. jag har otroligt svårt för att bestämma mig och sen hålla mig till det.
så länge det inte är på riktigt och man har chans att ändra sig är det inga problem. jag vet inte hur många gånger jag sa att jag skulle flytta till Nyköping för att gå på simgymnasiet. när jag var tolv år och gick i 6an var jag helt säker. och det var okej, för jag fick ju ändra mig. det var bara på låtsas.

när jag sökte till gymnasiet på riktigt i våras var jag inte lika säker. efter gymnasiemässan och besök och infokvällar hit och dit visste jag bara en sak. jag ville läsa alltihop. sista ansöksningsdagen hade jag fått ner det till tre alternativ. jag skrev lappar, blundade och kastade upp de i luften. fångade ingen. plockade upp den närmsta men blev inte mer klok för det.

efter praoveckan på brandstationen (när jag trodde att allt skulle vara över) blev jag förälskad i RMS. jag kunde se mig själv gå klädd i larmkläder och rökdyka och rappelera från tak och berg och vara nergrävd fem meter i snön för att bli räddad av hundar och sitta i lågor och klara varvet fast jag inte kan springa i trappor. äventyra liksom.

sista dagen för omval hade jag fortfarande inte bestämt mig. betvetare eller rmsare. så kom jag och tänka på vad min mentala coach sagt lita alltid på magkänslan, för det är den som är rätt. det blev betvetare, som jag alltid kom tillbaka till. det var tryggt.
jag älskar betvet och vill verkligen inte byta, men varje gång jag ser en rmsare i korridoren hugger det till lite.
jag vill ju. också.

när jag var liten ville jag bli vetrinär.
delfinskötare.
designer.
frisör.
journalist.
bartender (det var efter jag hade sett cocktail för första gången)
advokat.
socionom.
fotograf.
generalsektererare på FN.
Civil Right Defenders.
reklambyrå.
advokat.

När jag hade möte med studievägledaren frågade han vad jag ville göra efter gymnasiet. Advokat svarade jag såklart. Men jag kände inte det där ohmygodvadjaglängtarpirret.

nej nu vill jag skriva. nu vill jag bli journalist.

imorgon kanske jag vill bli psykolog, beteendevetare, statsvetare, konstnär eller radiopratare.
det gör inget. det är bara på låtsas. precis som i 6an.
jag får ändra mig, det är okej. jag ska bara lära mig det.

hela dagen har jag bara pluggpluggplugg planerat.
och hitta min telefon som varit på rymmen i ett och ett halvt dygn.
för sisådär två timmar sen fann jag den i jackfickan, där den brukar vara.
"sitter i bilen hem från svennevad, lyssnar på håkan och kommer på att han kommer till örebro nästa lördag för signering. du är på ha?"
det förvånar mig att hon fortfarande frågar. jag är alltid på.

101010 / 1010

önska er något vackert.

Hösten är perfekt för promander har jag kommit fram till. Träningsabstinensen drog igång på allvar i tisdags och sen dess har jag varit ute och gått varje dag, så himla skönt och jag känner att jag måste ta vara på den här tiden innan vintern kommer och jag blir ungefär hundra gånger mer handikappad än vad jag egentligen är. Jag har inte simmat på tre veckor eftersom jag varit sjuk efter insparken (som för övrigt måste vara den galnaste av alla det här århundradet), i stort sett alla ettor blev sjuka och jag skyller på treorna som höll i det hela. Men roligt var det!
Den här helgen försvann och imorgon börjar min sjätte vecka som gris och jag ska försöka ta med kameran någon dag. Jag irrar omkring i korridorerna med ett stort leende, lyckas slå huvudet i skåpet väldigt ofta av någon anledning, försöker komma på ett vettigt sätt att anteckna på teckenspråkslektionerna och diskuterar en del väldigt underliga normer på kulturmötentemat i världens bästa klass. Så. Jävla. Grymt.

det enda som är tråkigt är att studievägledaren inte hittade kurserna jag ville läsa. de verkar ha gått upp i rök. eller så drömde jag att de fanns. det senaste är nog troligast med tanke på hur jag tänkte, andades och levde gymnasieinformation förra läsåret.

Oktober är nog den finaste månaden på hela året.

ps. tack för alla söta kommentarer! peace